Varför jag inte klagar (eller det gör jag i alla fall) (del 3)

 
 
 
 
Positano, Italien
 
 
 
 
 
36 grader i Rom är ta-mig-fan olidligt. Inte nog med att alla luktar svett så är stan är full av amerikanare som har egna guidadade turer och tror att de vet allt. Jag hade ett uppdrag i helgen: hitta stranden. Uppdraget slutfört men mycket skit i vattnet. Alltid hittar namn nåt att klaga på.
 
 

Varför jag inte klagar (del 2)

 
Frankrike 
 
 
Paris, Frankrike
 
 
 
 
 
Positano, Italien
 

Uppdelad varningstext

Tycker att det är så klockrent att de skriver tre olika varningstexter på de här armpuffarna för barn. En för australiensare, en för amerikanare och en för britter. Läs själva och se hur de tror är det bästa sättet att varna respektive målgrupp. Australiensare är tydligen lata och orkar bara läsa en kortare text. Amerikanare behöver en beskrivning som tyder på att all användning av produkten är livshotande (de skulle kunna tillägga; "använd vapen i närheten av produkten för extra säkerhet"). Varningstexten för britterna är fyll av utropstecken. Som att de behöver bli skrikna till för att lyssna(?) 
 
 

Varför jag inte klagar (del 1)


 
 
Jag har nu flyttat från London och är på resande fot till den 28:e augusti. Då flyttar jag hem, eller åtminstone till Sverige igen. Är just nu i Rom men har den senaste månaden varit i Paris, i södra Frankrike och i södra Italien, i en stad som heter Positano. Bilderna är från min ballkong i Poditano och jag rekomenderar alla att åka dit, så vackert! Fler bilder kommer! Glad sommar på er!

Åååå pucko!


Hångla inte på instagram, tack

Trevlig måndag allihopa. Speciellt till er stackare som jobbar och ni som har ledigt, ni kan gräva ner er på någon strand.
 
 
I och med facebook, instagram och annat skit på internet har olika typer av relationer fått en helt ny innebörd. Helt plötsligt ska alla vara delaktiga i andras kärleksförhållanden och olika par tävla om vilka som är mest kära. Ingen vill se er pussas jämt! ingen bryr sig hur ofta ni ligger! Jag stör mig så mycket på förhållanden där båda skriver öppna kärleksförklaringar på facebook, lägger upp bilder på varandra och hela tiden ska övertyga omvärlden om att deras förhållande är det bästa. Skjut mig! Det är bar desperat och misslyckat att behöva få den bekräftelsen från omvärlden. En relation som ska verka så fantatisk på internet är en dålig relation. Jag blir bara misstänksam när det blir för mycket "öppen" kärlek. Om man är kär och vet att man har en skit bra relation behövs ingen bekräftelse på facebook eller instsgram. Då behövs bara den man är förälskad i. Då spenderar man hellre tiden med varandra och bara är, istället för att sitta och fota för instagram för att på ett desperat sätt försöka övertyga sig själv om att man är i ett lyckligt förhållande. Gift dig med instagram om du älskar det så mycket.
 
 

RSS 2.0